Headspin Goran Kajfeš

February 7, 2005

Musiklandet

Bra svensk jazz - som vanligt...
Det är en sak som är lite tråkig att skriva när man ska recensera en svensk jazzplatta, nämligen att "svensk jazz mår bra just nu". Är upphovsmannen dessutom trumpetare känns det trist att göra liknelser med Miles Davis.

Men vad ska man göra - svensk jazz mår väldigt bra just nu och i Kajfes spel kommer mig inte sällan att tänka på Miles Davis. Så var det ändå sagt, klyschigt eller inte.

Kajfes har spelat i många sammanhang de senaste åren, han är tydligen den man kallar in när man behöver en trumpetare och varför inte, "Headspin" är definitivt ett styrkebesked. Han är dessutom medlem i de uppmärksammade banden Nacka Forum och Oddjob och inblandad i Jonas Kullhammars kvalitetsgaranterande skivbolag Moserobie. Bland medmusikanterna finns fler kända namn inom den "nya" svenska jazzen, inte minst just Kullhammar och de två Per Johansson - "Ruskträsk" och "Texas".

Två spår sticker ut, Sun Ra-covern "Nuclear War" med gästsång av Timbuktu och ADL och upptempolåten "Futi" (det borde syfta på Fela Kuti) med inslag av afrobeat. Det är emellertid inte skivans höjdpunkter i mitt tycke. Jag föredrar de mer meditativa tongångar som präglar resten av plattan, speciellt i Zagreb" där programmeringar skapar en ram där Kajfes trumpet får smyga sig in i låten och dekorera den som ett surrealistiskt penseldrag i ett väldigt konventionellt, konkret konstverk. Stämningsfullt. Här kommer man just att tänka på Davis sätt att använda trumpeten i Marcus Millers flådiga 80-talsproduktioner.

När skivan avslutas med en smak av Balkan i "Pulaski Bridge" med Gorans pappa Davor på dragspel är Kajfes hemma, det är ett skruvat och fräscht sound som ger mig hopp om storartade framtida ljudhybrider från denne musikant. När "Texas" och Goran i solot dessutom flippar ur och slingrar sig kring varandra i något slags drucken förälskelse är lyckan total.