Jazzoo Oddjob

Djuren på karneval. Hanna Höglund lyssnar på lyrisk zoologi. Med bilderboksalbumet "Jazzoo" landar souljazz-snubbarna från bandet Oddjob – Goran Kajfes, Per "Ruskträsk" Johansson, Peter Forss, Daniel Karlsson och Janne Robertson – i barnkulturen med buller och bång. Enligt formatet en låt, ett djur, ett uppslag tittar barn och vuxen till sammans igenom en bok med tjocka pärmar samtidigt som cd:n spelas i stereon. Jazzoo är ett jazzvärldens svar på Saint-Saëns svit "Djurens karneval", som man ofta tar till när barn ska pedagogiseras in i den klassiska musiken. Även i Jazzoo satsar man pedagogiskt med färgglada, retropatinerade illustrationer av Ben Javens som möter Oddjobbs jazz-funk-fusion och korta presentationstexter av djuren. Bandet har själva stått för texterna och här kunde man ha jobbat mer, kanske på rim eller anlitat en renodlad textmakare som skulle kunna ta den lyriska zoologin till högre nivåer. Men musiken är rolig, fyndig och ibland läskig. Den lömska hajen har fått ett kromatiskt tretonsmotiv som en hyllning till John Williams klassiska "Jaws"-tema och möter en glad, inte ont anande spigg i durvarianten av samma motiv. Det här är mycket elegant och tänder förstås en musiknördig förälder. Visst svänger det, men ändå dras jag mest till pauszonerna av sfärisk ljudkonst (Valen och Kackerlackan). Där känns det som att Oddjob inte gör det lika lätt för sig och släpper den tokroliga pedagogrollen. Och frågan kvarstår: hur delaktigt är barnet? "Jazzoo" är ett album att lyssna på, kanske dansa till, men sjunga med kan man inte och jag undrar om de inte missat en viktig poäng där.