Tropiques Goran Kajfeš

Jag tar en paus från nya skivan, den första med Tropiques, och lyssnar på Goran Kajfeš tidigare soloalbum, »Home« (2000), »Headspin« (2004) och »X/Y« (2010). Det var ett tag sedan han släppte egenkomponerad musik, Subtropic Arkestra har på tre skivor enbart tolkat andras musik och även Oddjob har ägnat mycket tid åt covers, senast var det Weather Report som dissekerades på ett kreativt sätt. Jag letar efter något, men vet inte vad, förrän sista spåret på »X«, det som heter »39 Degrees«, startar. Där är den! Melodin, som också inldeder »Enso« och som är en röd tråd genom skivan. Musikrecycling. Jag gillar det, att ta upp en gammal idé och ge den nytt liv. Annars påminner »Enso« om »Y«, där Goran Kajfeš gav sig ut på en svit i nio kapitel: »Perfect Temperature for Leaving Home«. Många låtar, men med ett sammanhängande tema. »Enso« är å andra sidan en enda lång låt på femtio minuter. Tre av musikerna var med på »X/Y«, förutom Goran Kajfeš (trumpet, synth) är det Johan Berthling (bas) och trummisen Johan Holmegard. Ny är Alexander Zethson, på diverse klaviatur, som Kajfeš även spelar med i Martin Küchens Angles-band. Längden är inte i vägen, det är snarare tvärtom. Man sugs in i musiken, drivs med strömmen som ändrar karaktär ett par gånger. Berthling och Holmegard håller i årorna, Kajfeš och Zethson har friare roller. I ett monotont, motoriskt parti är det trummorna som visar vägen och Zethson och Kajfeš som med synthar och kyrkorgelliknande klanger tar musiken in i en hypnotisk tunnel. I en lugnare sekvens efter en kvart tänker jag på Tape. När groovet tar över, med Berthlings bas som puls, växlar trumpeten, synthar och piano om att vara längst fram i skutan. När tempot ökar efter sisådär trettiofem minuter är pianot en minimalistisk rytmmaskin. På slutet återkommer melodislingan, musiken stannar av, liksom cirklar runt, i en labyrint. Snyggt!