June 9, 2010
Det finns många genrer som har sin egen machokultur, inte minst gäller det den tradition för akustiska ensamgitarrister där namn som Davey Graham, Bert Jansch och John Fahey är förgrundsgestalter och de ekvilibristiska efterföljarna oräkneliga.
Andreas Söderström är starkt präglad av framför allt Fahey, och han kunde utan tvekan göra intryck inom genrens vanliga ramar. I stället söker han sig utåt, mot medmusiker, samspel och en rik flora av olika instrument. Samtidigt som han tonar ner sitt eget virtuoseri till den grad att man knappt behöver notera det.
Namnet Ass står för Andreas Söderström Solo, men på hans tredje allbum borde det omförhandlas. Här medverkar sammanlagt åtta musikanter i en lyhörd ensemblemusik, med tentakler mot såväl jazz och Hansson & Karlsson som mot den vanliga, anglosaxiska folkvärlden. Hela tiden stillsam, lätt i handlaget och långt mer intresserad av stämningsmåleri än spelteknik.
4/5
Nils Hansson