»4« Ass

Silvergrå grässtrån vajar långsamt av och an. Solskensfläckiga skogsstigar - blottlagda rötter och evig jord - slingrar sig lekfullt runt unga björkruskor och hemlighetsfulla kärr. Någonstans i fjärran pustar ett ånglok ut. Att beskriva skivor som »en resa« och/eller i naturromantiska termer är förstås ett väldigt beprövat grepp. Men i ASS fall är det även ett motiverat grepp. I över sju år har nämligen stockholmaren och gitarristen Andreas Söderström släppt skivor under namnet ASS. Och samtliga dessa - »Ass« (2006), »My Get Up and Go Just Got Up and Went« (2008), »Salt Marsh« (2010) och »4« (2013) - är faktiskt naturromantiska, instrumentala resor; när helst man lyssnar på dem börjar oväntade och unika gångstråk sträcka sig ut under ens själs vandringskängor. Färska »4« - liksom sina föregångare realiserad av David Österberg och Goran Kajfeš finsmakaretikett Headspin Recordings - skiljer sig däremot från sina föregångare genom att kännas mer avskalad, mer eterisk, mer vemodig. Eller: I dess bakgrund finner man fortfarande svaga spår av artisterna som ASS påminner om - John Fahey, David Behrman, Gastr del Sol - men i dess anslag och melodier vilar en tidigare outforskad sorgsenhet. Hela skivan igenom sjunger Andreas gitarr mer eftertänksamt än någonsin; det är som att den skyndar långsamt mot alltings oundvikliga slutpunkt. De välrenommerade gästartisterna som backar upp - bland andra Mats Gustafsson (saxofon) och Andreas Werliin (trummor, percussion) - faller likaså de in i denna lunk. Att ta del av »4« är helt enkelt som att vandra mot vägs ände mellan silvergrå grässtrån, på solskensfläckiga skogsstigar. En makalöst vacker upplevelse, en upplevelse jag helhjärtat rekommenderar. Lös en biljett i dag. JOHAN JACOBSSON