Ass Ass

Vi satt på kontoret och försökte komma på vad vi skulle kalla musiken vi hörde. Var det DIY-elektronica? Någon form av sparsam folkrock? Ensam kille med gitarr? Red House Painters nämndes både en och två gånger. Men jag tror det får räcka så. För Andreas Söderströms Ass är för eget, har för mycket integritet för att lättvindigt buntas in i ett fack.

Känslan är den du har när det hänt något avgörande. Bomben har briserat. Ljuset blir skarpare, dina ögon vidgas, trafiken rör sig i slowmotion och insidan på vantarna känns plötsligt grövre. Världen är kristallklart ny, förändrad. Det enda du hör är ditt hjärtas slag. I en perfekt värld hade du också hört Ass precis just här. Ass är musik för nyvakna sinnen, redo att absorbera och känna.