The Reason Why Vol. 1 Goran Kajfeš

Goran Kajfes brukar slinka in en och annan cover på sina skivor. På första plattan med Subtropic Arkestra, X/Y, var det ett ganska självklart val, Solidarity, av Don Cherry. På Headspin (2004) landade Sun Ra-låten Nuclear War – med Timbuktu som gäst – i ett sound som var lika mycket r’n’b och dub som jazz. Han var även högst delaktig i Magnus Carlson & Moon Ray Quintets coveralbum där alltifrån Doors till Sixto Rodriguez tolkades. Och Oddjob har gjort låtar av Jimi Hendrix och Kraftwerk till exempel, samt en hel skiva med musik från Clintan-filmer. The reason why vol.1 innehåller enbart covers, åtta låtar, flertalet hämtade från 70-talet, den enda samtida låten, Desire be, desire go av indiebandet Tame Impala är i original indränkt i ett drömskt psykedeliafilter, det sena Beatles möter Canterburyscenen, ungefär. Men precis som på X/Y är skivan vital, musiken pekar framåt, tar avstamp i en annan era för att kasta sig runt i ett dynamiskt nuflöde. Dessutom är det en spännande blandning av låtar som den subtropiska arkestern sätter tänderna i. Inledningen är strålande. Yakar inceden inceden hämtas från en skiva av den turkiska musikern Edip Akbayram. De behåller den yrselframkallande melodislingan, utgår ifrån anatolisk folkproggrock, men tar in musiken i en jazzigare spiral, mellanösternkänslan finns i bakgrunden, tumlas runt via blåsfyrverkerier och fräsigt klaviaturspel. De hittar en perfekt balans, i sättet att behålla musikens grundkänsla, samtidigt som den stöps om ganska ordentligt. Vilket gäller hela skivan. Två svenska låtar. Bo Hanssons Storstad, den inledande långa sviten på Ur trollkarlens hatt, mycket orgel och moog, men framförallt lyfter de fram den fantastiska melodin. Minst lika bra är Badidoom, en extremt medryckande låt som Christer Bothén skrev till Archimedes Badkars album Tre. Archimedes Badkar var världsmusik långt innan begreppet existerade, en ganska trogen tolkning, men i stället för att Goran Kajfes och de andra blåsarna spelar solo efter solo så briljerar Jesper Nordenström på cembalo. Genialt! Resten av låtarna kommer från Brasilien (Arthur Verocai), Tyskland (Cluster), Nigeria (Celestine Ukwu), England (Soft Machine). Jag är inte helt såld på The nodder, från Soft Machines fusionfas, men jazztolkningen av de elektroniska pionjärerna Clusters Ruhr-romantik är en fullträff. Eller jazz och jazz, förresten, det är musik utan gränser. PM Jönsson