X/Y Goran Kajfeš

Kajfes reser rakt in i jazzens hjärta

 Den mångsidiga trumpetaren Goran Kajfes har tidigare refererat mycket till Miles Davis men här är det Don Cherry, en minst lika intressant trumpetare, som tydligare åkallas. Allra, allra mest görs det i Solidarity (for Moki), en spanskt färgad melodi som Goran Kajfes plockat ur en svit från albumet El corazón (som Cherry gjorde med trummisen Ed Blackwell 1982).

Om originalet kan beskrivas som en skiss har Kajfes här utvecklat den lilla melodin till ett fullödigt verk i widescreen-format tillsammans med en musikerkonstellation som han – med en blinkning till Sun Ra och Charlie Haden – kallar The Subtropic Arkestra. Det låter tidigt 70-tal, makrobiotisk mat och vackra drömmar om ett alternativt samhällsbyggande och är under åtta organiskt grooviga minuter vackert som fladdrande tibetanska bönevimplar. Kajfes skickar långa vackra Don Cherry-liknande trumpet-toner över Jonas Kullhammars och Per ”Ruskträsk” Johanssons hypnotiska flöjtfigur och Jesper Nordenströms kosmiskt svajiga orgel. Johan Berthlings jordade bas och de tre trummisarna Johan Holmegard, Fredrik Björling och Lars Skoglund (det låter som om alla tre spelar samtidigt) puttrar underifrån som en kryddstark böngryta.

Solidarity (for Moki) är det andra spåret på X, en av två skivor som utgör detta genomarbetade dubbelalbum. Övriga spår reser med lika lätt packning runt i den kosmiska världsmusikjazzen, med särskilt långa stopp i de afrikanska och indiska musiktraditionerna, där upprepade figurer är mer framträdande än tydliga låtstrukturer.

Den andra cd-n, den med namnet Y, har Kajfes gjort tillsammans med David Österberg (som också är delaktig i X-skivan). Under det lockande namnet Perfect temperature for leaving home, Part 1–9, gör de två en likartad resa in i den kosmiska jazzens pulserande hjärta. Fast denna gång sker det framför allt med hjälp av Oberheim 4 Voice Custom Modular synthesizer, SIAC V2.01 Reaktor ensemble och andra spännande musikmojänger av mer eller mindre ålderdomligt ursprung.

Konturerna av Miles Davis och Don Cherry kan urskiljas både i det suggestivt pulserande groovet och i den laddade andhämtningen. Men här dyker även en Jon Hassell-väsande trumpet upp, tillsammans med en Terry Riley-kopierad Farfisaorgel. Det enda jag frågar mig är var kamelonten Goran Kajfes själv befinner sig mitt i allt detta.

 5/6

Dan Backman